Vi kör en show med Moulin Rouge-tema, milt sagt. Men de hade försäljning så det hette duga.
Kanske kaxigt sagt men Jenny säger att bara jag lider av jantelagen. Nu är det slut på det. Jag lever på det jag gör för att jag är bra på det. Sen är jag inte rädd för vad folk ska tycka längre.
Annars är livet som vanligt tycker jag. Lite mer action nu för tiden känns det som, men det är välkommet. Blandar friskt mellan turné och mamma. Heja nya Sverige! Heja Nattis!
Sen har vi det där med gammalt skräp i garderoberna, men jag konstaterar bara att om man gör sig av med en person, t ex en arbetskraft (eller en vän), så gör man det av ett skäl. Att de inte håller måttet, är dåliga, eller är vansinniga. Vad man sen inte tänker på så mycket är att de fortsätter vara rejält puckade fast någon annanstans. Tyvärr så korsar ödet våra vägar ändå tids nog och man kommer ihåg varför man bröt upp.
Jag gläder mig dock över att mitt liv, och jobb blivit bättre sen uppbrottet för ca 1 år sedan.
Nu är det bara glada dagar och massa väl utförda jobb som väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar